Släkt och vänner minns...
Vänner i diasporan
Författare: Inger Eriksson
[ Sid 1]
Från 1972 till 1979 bodde jag i Grekland där jag studerade på Konsthögskolan i Aten. För att försörja mig arbetade jag med svenskundervisning för barn bl.a. - vi höll till på svenska ambassaden.
En förälder som arbetade där gav mig en dag tipset att ta kontakt med en journalist som hette Ariane Wahlgren; hon behövde någon som kunde skriva lite maskin. Jag kände till namnet från nyhetssändningarna hemma i Sverige. "Ariane Wahlgren - Aten", den välbekanta, myndiga rösten som rapporterat om juntaregimen i Grekland. Så spännande att få möta henne, tänkte jag.
Ariane hade
ett eget hus vid Philopapposkullen. Huset låg på promenadavstånd från min
egen bostad och jag nådde snart trappan på Odos Drakou 44, adressen hon
angivit. En slank, medelålders kvinna i träskor öppnade, intensivt kopparfärgade
hårslingor ringlade ned över hennes axlar. Hon hälsade
välkommen med ett öppet, glatt leende och visade mig in i trädgården.Ariane bjöd sedan på turkiskt kaffe och guidade mig runt i det lilla "funkishuset" - hela tiden rökande. Hon stannade till vid skrivplatsen. En ljusblå reseskrivmaskin stod på det provisoriska skrivbordet inbyggt i bokhyllan. Prydliga högar med handskrivna A4-ark låg buntvis över skrivbordsytan - artiklarna. Det var ordning och reda.
Ariane visade mig hur maken Kurt brukade skriva; jag kunde bara kopiera hans mall. Mer var det inte.
Maken Kurt behagade inte komma ned och hälsa på så regelbundet numera, menade hon och visade ett visst mått av irritation.- Har inte fått ersättning för mina reportage på ett halvår. Det där med att skriva ned fakturorna själv på maskin och skicka iväg dem, bar henne emot till den grad att hon hellre avstod.
Ett milt vinterljus sköljde in över rummens sparsmakade möblemang. Konstverken på väggarna vittnade om ett konstintresse. Det var särskilt en målning som jag fastnade för. Det var ett stramt komponerat stilleben med några föremål mot en rutig duk. Enkelt inramad. Den målningen tyckte jag om. Okonventionell men med rena färger och former - så ville jag själv kunna måla!
- Det är en vän som målat den, sa Ariane. Alla tavlor är förövrigt målade av vänner som varit här på besök, förutom "Picasson" i sovrummet då förstås, tillade hon med glimten i ögat.
Forts. >>