|
|
| :: Startsida :: |
| :: Om Ariane |
| : Förord |
| : Inledning |
| : Morföräldrarna |
| : Föräldrarna |
| : Soldat Meiling |
| : Fortsättningen... |
| :: Släkt & Vänner minns |
| : Sie Bildt-Broberg > |
| : G. Thordardottir |
| : Gustav L Hüneberg |
| : Anders Wahlgren |
| : Hedwig Wahlgren |
| : Inger Eriksson |
| :: Om Villa Ariane |
| :: Bilder |
Släkt och vänner minns...
Sie Bildt-Broberg minns sin vän Ariane
Intervju av Inger Eriksson
[ Sid 1]
- Vill Du först berätta lite om dig själv Sie!
- Jag är född 1911
och har under nästan hela mitt yrkesliv arbetat som sekreterare, men mitt
stora intresse i livet har varit dans. Klassisk balett och fri dans som
jag utövat i tjugo år, varav fem år som professionell dansare. Jag började
med "rytmisk gymnastik" hos Barbro Leffler-Egnell en gång i tiden. Därefter
kom jag till ryssen Dr Schischkin som startat en ungdomsteater hemma i villan
i Ålsten. Där spelade vi bl.a. Pusjkins Sjöjungfrun dit han även engagerat
den namnkunniga dansösen Ronny Johansson. Det blev en stor upplevelse för
mig - hon var ju en skicklig och berömd dansös och danspedagog. Därefter
dansade jag mycket på dansskolor i Stockholm och turnerade med bl.a. Riksteatern
runt om i landet under många år. Allt som haft med dans att göra har varit
roligt och otroligt givande. Det var också genom dansen som jag lärde känna
Ariane Wahlgren.- När mötte du Ariane första gången?
- Det var under slutskedet av andra världskriget. Jag gick då hos Birgit Cullberg och dansade - hon hade en studio på Österlånggatan i Gamla stan. Året var 1943 - om jag minns rätt. Vi tränade till Romeo och Julia den gången när Ariane var med. Jag har ett litet märkligt första minne av henne, nämligen att hon stötte till mig på ett lite abrupt sätt, då vi gjorde en "Bro, bro breja"-liknande passage - kanske var det ett misstag, jag vet inte - eller var jag kanske inte tillräckligt smidig i hennes ögon. I alla fall gjorde hon intryck på mig, för medan vi alla andra bar svarta trikåer, stoltserade Ariane i lilafärgade och hon sträckte och tänjde extra mycket på sina långa ben, tyckte jag, precis som om hon sökte särskild uppmärksamhet. Ariane gav också lektioner i steppdans, det var väl för att dryga ut hushållskassan lite och för att hjälpa till med hyran för lägenheten på John Ericssons gata som hon och Kurt hyrde. Maken Kurt låg ju inkallad en tid under kriget.
- Jag antar att
Ariane hade lärt sig dansa under skådespelarstudierna i Berlin för både
dansa och steppa kunde hon riktigt bra. Tyskarna låg ju långt framme vad
det gällde dans och hade också tagit intryck av fridans långt före oss.
Men även här i Sverige dansade man fridans. Det var främst Jeanna Falk och
Ronny Johansson som var vår tids stora koreografer och dansare i fridans.
Båda var mina lärare liksom Eva Lindström och Lalla Cassel. Senare tog Birgit
Cullberg och Ivo Cramér vid och fortsatte att utveckla den fria dansens
uttryck genom att förena den med den klassiska baletten.- Uppträdde ni tillsammans någon gång?
- Ja, på Liseberg i Göteborg under Ivo Cramérs ledning. Styckena hette Frisersalongen och Värdshuset och bestod av små sammanhängande tablåer. Vi hade väldigt trevligt - vi dansade en hel månad i Göteborg och bodde i hyresrum ute på stan - åt var sitt håll. Efter turnén cyklade vi upp till Mölle på semester. Det var en underbar upplevelse med Ariane, Kurt, våra gemensamma vänner Rolf och Håkan och så jag. Senare kom även min vän förlagsredaktören Anders Cyrus och gjorde oss sällskap. Vi hyrde rum hos en gammal skepparänka, Madame Matsson. Håkan var konstnär, målare och även Ariane tog sig för att måla en oljemålning där. Den tavlan har jag här hemma - den hänger på köksväggen, berättar Sie och visar mig en mindre målning föreställande en allé ned mot havet med små hus runtomkring. Den hängde i Arianes rum i den rymliga trean med jungfrukammare och stor hall vid Fridhemsplan i Stockholm. I den stod alltid ett rum ledigt och väntade på Ariane. Där i den lägenheten bodde maken Kurt fram till sin död på slutet av 1980-talet. Jag fick tavlan efter Arianes död, berättar Sie.
Ja, det var så fantastiskt att få vara där i Mölle med de kära vännerna - det var min första semester på flera år, fortsätter Sie. Vi badade vid Kullens klippor långt från den allmänna badplatsen och simmade genom de mest fantastiska klippformationer jag någonsin upplevt. Vi var unga och fria. Det var som att vara på Capri, säger Sie om den oförglömliga semesterupplevelsen på den svenska västkusten.
Forts. >>