|
|
| :: Startsida :: |
| :: Om Ariane |
| : Inledning |
| : Förord |
| : Morföräldrarna |
| : Föräldrarna |
| : Soldat Meiling |
| : Fortsättningen... |
| :: Släkt & Vänner minns |
| : Sie Bildt-Broberg |
| : G. Thordardottir |
| : Gustav L Hüneberg > |
| : Anders Wahlgren |
| : Hedwig Wahlgren |
| : Inger Eriksson |
| :: Om Villa Ariane |
| :: Bilder |
Släkt och vänner minns...
Om vännen Ariane Wahlgren
Författare: Gustav Levy-Hüneberg
Ariane, eller Annemarie Hut, föddes 1917 i Hamburg, Tyskland. I Berlin fick hon sin teaterutbildning, och där hade hon nog tänkt sig en framtid som skådespelerska. Där träffade hon också sin blivande man, Kurt Wahlgren, som praktiserade vid Ufa i Berlin för att lära sig film. I slutet av 30-talet flyttade paret till Sverige och kunde därigenom undvika hot om förföljelse och svårigheter. Arianes far hade nämligen judiskt påbrå. Trots att Ariane så småningom lärde sig att fullständigt behärska svenska språket var skådespelaryrket på den tiden stängt för den som inte hade svenska som modersmål, och Ariane ägnade sig åt dans, studerade bland annat för Birgit Cullberg och turnerade och dansade en tid med Ivo Cramérs grupp. På 40-talet drev Ariane en bildbyrå.
Efter kriget, när det åter blev möjligt att resa, gjorde Kurt med sitt filmbolag Sucia-Film en del film i Afrika och Mellanöstern, och i Le Journal d´Égypte kan man läsa om Kurt et Ariane Wahlgren, cinéastes suédoises de passage en Égypte, som gjort film om de arabiska flyktingarnas situation som var allmänt känd för världsopinionen.
Efter en resa till Island kom Ariane under hela 50-talet att intressera sig för samtida isländska diktare. Åtskilliga fler islandsvistelser följde, och 1959 utkom i FIBs lyrikklubb en samling av modern isländsk lyrik som hon sammanställt och tolkat till svenska. En dikt av henne själv, Reykjavik, finns att läsa i BLM.
För svenskar, särskilt för radiolyssnare, är dock Ariane mest känd som journalist. Den sakliga och bestämda radiorösten - Ariane Wahlgren, Aten - rapporterade tidvis mycket kritiskt från Grekland under juntatiden. Hon hade nämligen flyttat till Aten i mitten av 60-talet och var sedan Sveriges Radios korrespondent där under hela denna tid, en tid då självständiga och särskilt utländska journalister hade stora svårigheter att arbeta där. Efter juntans fall fortsatte hon som frilansjournalist.
Ariane hade ett stort intresse för kultur och ett stort intresse för människor. Hon var alltid road av att träffa och lära känna dem som unika levande varelser. Hennes hem var under hennes livstid en mötesplats där människor umgicks och blev vänner. Ariane dog 1993 men det var hennes önskemål att denna mötesplats skulle fortsätta att finnas.
Gustav Levy Hüneberg