ARIANE WAHLGREN - en biografi av Anders Fischer
Om släktskapsförhållandena
Morfar och mormor och alla barnen
[sid 2]
Alla barnen föds hemma i himmelssängen på Oberaltenallé 11 i stadsdelen Die Uhlenhorst. Leopold var välbeställd och hade råd med den rymliga femrumsvåningen längst upp i det ornamenterade jugendhuset; grinande Medusahuvuden, väna änglar som bar de buktande balkongerna och längst upp på nocken en vit hingst som stegrar sig mot Hamburgs grå himmel. Himmelssängen - i vilken även Ariane skall förlösas - har en lång historia. Här får vi nöja oss med att den kom som som bröllopspresent från Idas släktingar i Nidden, ett av sanddyner nästan begravt litet samhälle på Kurishe Nehrung några mil norr om Königsberg. Det tog flera dagar för två snickare att montera upp den i familjen Meilings sängkammare.
Die Uhlenhorst var Hamburgs gräddhylla. Eftersom våningen låg längst upp gick det vid klart väder att ana havet. Här intill låg sjön Alstern med promenadstråk och bad. Mest av allt älskade barnen att gå ner till ångbåtshamnen och möta pappa där han stod på kommandobryggan och elegant lät REICHSTAG nudda kaj. De vinkade välkommen med vita nystrukna linnenäsdukar och pappa vinkade tillbaka och saluterade med befälsmössan. Vad hade han för presenter den här gången? De stora sjungande snäckorna från Mombassas gyllenvita stränder?
Det fanns mycket som lockade. Hagenbecks Zoo men lika ofta bar det iväg till världens största järnvägsstaion Haubtbahnhof med linjer över hela Europa. Och inte kunde barnen Meiling glömma den där höstdagen 1911 då de i samlad tropp för första gången promenerat under den väldiga floden Elbe. Det var den första undervattenstunneln i Europa, fukt dröp från taket och stegen ekade. Det föll ofta på storasyster Charlotte att följa lillebror Hans till der Hauptbahnhof. Fastän Hans var rädd fick han aldrig nog. - Men titta då, där kommer Kölnerexpressen, D-Zug. Lillebror Hans kramade Charlottes hand. De väldiga väsande lokomotiven skrämde. Stationskarlarna som gick och slog på hjul större än de själva och så det där hemska ögat längst fram. Wagon-Lits vagnarnas lyx bländade och alla dessa eleganta damer och herrar med spanskrör och silverknopp. Bättre än alla sagor, ja, mycket bättre än Heidis kanande ner från alptopparna.
På väg hem tänkte Hans att bara han blev stor så skulle han inte vara rädd längre. Då skulle han med precis som morfar ut i världen på väldigt stora båtar och tåg snabbare än vinden.
<< Tillbaka