Släkt och vänner minns...
Vänner i diasporan
Författare: Inger Eriksson
[ Sid 4]
Många författare, konstnärer och journalister har fått nöjet att besöka Ariane under sina besök i Aten. Många har tacksamt vittnat därom. Ett stort antal privata vänner och bekanta har också kunnat härbärgeras i huset tack vare Arianes gästvänlighet. Det är vi ytterst tacksamma för. Ariane trivdes alldeles förträffligt bra i sitt hus då hon fick besök från när och fjärran. Helst ville hon att alla vännerna skulle lära känna varandra också. Hon älskade att vara värdinna och att ta med sina gäster ut på tavernorna i kvarteren eller till Plaka, den gamla stadsdelen ett stenkast därifrån. Om det bjöds på bouzoukimusik kvällen till ära, dansade hon gärna en grekisk solodans. Hon gjorde det med bravur och till allas stora glädje och beundran - då var hon en artist ut i fingerspetsarna. Ariane trivdes med att stå i rampljuset. Hon var en särskilt klart, strålande stjärna med sitt lysande röda hår, sin talang och sin remarkabla charm.
#
Jag besökte Ariane flera gånger i Aten även sedan jag flyttat hem till Sverige igen. Jag bodde alltid någon vecka eller dag hos henne, eftersom jag alltid kände mig välkommen och efterlängtad. Det blev därvid lag otaliga och långa diskussioner om vad hon skulle göra med sitt hus så småningom - skulle hon sälja det eller behålla det nu på ålderns höst. Några gånger hade hon en köpare på gång men hon kom aldrig till skott. Hon vägde alltid argumenten för och emot under oändliga diskussioner. Frågan var under flera år; skulle hon sälja och skaffa sig en lägenhet i stället…eller kanske flytta till Sverige rent utav? Då behövde hon råd men hon hade många rådgivare vad jag kunde förstå, alla med olika åsikter och därför slutade det med att ingenting hände, utan Ariane bodde kvar på Drakou 44, tills hon slutligen reste till Sverige 1992 och det för att aldrig mer återvända. Hon hade tänkt tillbringa vintern i lägenheten i Stockholm där goda vännen Gudbjörg också fanns. Ariane dog dock i lungcancer den 15 maj 1993 på Stockholms sjukhem, sörjd och älskad av många.
Ariane talade ofta innan dess om att vi borde förvandla huset till ett galleri eller ett sorts mindre kulturhus. Hon ville att huset skulle användas, vara till nytta för människor och att det även skulle bli till en generös mötespunkt för hennes vänner. Hon försökte övertala mig att stanna och tillsammans med henne skapa något; ett galleri som vi båda hade visioner om, men jag hade mina förpliktelser i Sverige då som jag inte kunde svika. Nu fungerar Arianes f.d. boningshus som författar- och journalisthus till många pennfäktares stora glädje. I rollen som testamentsexekutor och som vän till Ariane önskar jag att hennes älskade hus verkligen skall kunna fungera som den mötesplats för människor och som det kreativa nav som hon så intensivt drömde om. Målet är kanske ännu inte uppnått till fullo men min intension är att tillsammans med Sveriges Författarförbund, sträva efter det så långt som det är möjligt.
Inger Eriksson, konstnär
Epost: info@efunction.nu