|
|
| :: Startsida :: |
| :: Om Ariane |
| : Inledning |
| : Förord |
| : Morföräldrarna |
| : Föräldrarna |
| : Soldat Meiling |
| : Fortsättningen... |
| :: Släkt & Vänner minns |
| : S. Bildt-Broberg > |
| : G. Thordardottir |
| : Gustav L Hüneberg |
| : Anders Wahlgren |
| : Hedwig Wahlgren |
| : Inger Eriksson |
| :: Om Villa Ariane |
| :: Bilder |
Släkt och vänner minns...
Sie Bildt-Broberg minns sin vän Ariane
Intervju av Inger Eriksson
[Sid 3]
- Hur levdes livet då? Var det många fester?
- Ja, det klart att det var fester... men det var kultiverade fester... inte Sturm und Drang...om du tror det! Ariane ordnade många sammankomster och fester hemma och i studion på Garvar Lundins gränd och senare även på Sysslomansgatan. Jag minns särskilt en fest när Ariane hade kommit hem från en av sina Islandsresor. Då hade hon bjudit in de isländska skalderna som hon lärt känna och även många svenska kulturpersonligheter: Peter Weiss med dåvarande hustru, Arthur Lundqvist och Maria Wine, Tomas Tranströmer, Harry Schein och Ingrid Thulin för att nämna några och även jag var bjuden. Vid det tillfället visade Ariane sin egen film: "Ett altarskåp berättar". Jag tyckte mycket om den filmen. Arianes vackra stämma ledsagade oss genom de svart-vita bilderna som på ett stämningsfullt sätt beskrev ett altarskåp från en svunnen tid.
- Ariane flyttade till Grekland på sextiotalet - hur upplevde du det?
- Jag tror att vi just då hade ett uppehåll i vårt umgänge för jag fick veta att hon befann sig i Grekland av en slump. Jag lyssnade en dag på radion och i ett program guidades filmaren Rolf Blomberg, som var Kurt och Arianes gode vän, genom Aten av Ariane Wahlgren! Gissa om jag blev överraskad? Ariane gjorde en mycket fin insats där, tyckte jag - hon medverkade till att programmet blev levande och intressant. Ja, hon var lysande! Men så förvånad jag blev - jag ringde naturligtvis genast upp Kurt och fick då veta hur det låg till; att Ariane flyttat till Grekland för en tid, "men hon kommer väl hem vad det lider", yttrade Kurt förtröstansfullt, minns jag. Men där spådde maken fel - Ariane skulle komma att stanna i Grekland för resten av sitt liv hur konstigt det än låter och snart var hon ju överlastad med arbete för Sveriges Radio, då militärjuntan tog över makten i Grekland. Ariane fick verkligen utlopp för sitt skrivande då, samtidigt som hon kunde göra en insats för det nya landet och för Sverige, får man väl säga. Jag tyckte det var fantastiskt att hon äntligen fick skriva - och jag var mycket stolt över att vara vän med en så djärv och skicklig skribent. Hennes reportage visade en oräddhet utöver det vanliga! Ariane gjorde en stor insats i Grekland, det tycker jag, säger Sie eftertänksamt.
- Höll er vänskap i sig efter Arianes flytt till Grekland?
- Ja då, i grunden var vi vänner hela tiden. Vi brevväxlade, även
om det mest var jag som skrev. Ariane hade inte tid att skriva.- Men Ariane var en mycket kär vän, det var hon. Hon var stimulerande att umgås med och full av liv - och jag vet att hon uppskattade min vänskap också. Jag hälsade på henne ett antal gånger i Aten och det var alltid lika trevligt att återse henne. Men jag tycker att hon kunde ha kommit hem till Sverige lite oftare ändå. Jag saknade henne många gånger. Jag tror t.ex. att hon bara tillbringade en enda jul i Stockholmsvåningen efter flytten och det var först efter en väldig massa år i Grekland. Hon trivdes väl där i sitt hus i närheten av Akropolis även om jag hellre hade sett att hon kommit tillbaka till oss här i Sverige - men det var ju hennes liv det gällde - inte mitt! Själv hade jag nog aldrig vågat mig på en flytt till ett främmande land så där. Jag beundrar Ariane för hennes styrka och oräddhet - hon var en sann äventyrerska - liksom så mycket annat. Kanske blev Sverige henne för händelselöst och tryggt när hon var i sin krafts dagar. På äldre dagar längtade hon dock tillbaka till Sverige, det vet jag - den bekväma tryggheten tedde sig mer lockande då, avslutar Sie och lutar sig tillbaka i den bekväma vardagsrumssoffan ute i Nockebylägenheten.
SLUT