ARIANE WAHLGREN
- en berättelse av Anders Fischer
- en berättelse av Anders Fischer
FÖRORD...forts.
Det som vittnade om Arianes liv väckte min nyfikenhet. Jag bestämde att jag ville veta mer och när vi kom hem började jag - som den gamla jurist jag är - att skaffa Arianes och hennes mans bouppteckningar från Stockholms Stadsarkiv. Då visste jag inte att jag påbörjade ett flerårigt researcharbete, som i allt påminde om de mödor vi utstod den första kvällen i Aten.
En av de viktigaste personerna i Arianes liv var hennes morbror Hans Meiling. Han var motståndsman mot Adolf Hitler. I tidningen Deutscher Reichsanzeiger und Preussischer Staatsanzeiger för den 23 feb 1939 och undertecknad av dåvarande tyske inrikesministern meddelades att hela familjen Meiling förlorat sina tyska medborgarskap. De var redan då i Sverige som politiska flyktingar. Materialet om familjen är mycket omfattande och synnerligen spännande. Eftersom Hans Meilings barn - dvs. Arianes kusiner och deras barn lever och verkar här, innehåller den här texten blott konturerna av ett livsöde, som väl förtjänas att berättas mer om. Men det får släkten Meiling ta ställning till.
#
Grekland och Aten är fortfarande ett land, där den utsatta sparkas och förnedras. Solturisten hälsas med öppna armar och zorbadans medan flyktingen förnedras.
Amnesty International rapporterar bl.a. att den 13 dec 2004 samlade polisen i Aten en stor grupp flyktingar från Afghanistan i ett rum, där de utsattes för misshandel och tortyr. Dagen efter fördes en 17-årig pojke från flyktingförläggningen och fördes till polisstationen. Han har berättat att han tvingades att klä av sig naken och lägga sig på golvet. En polisman riktade en pistol mot tinningen. Så har det gått till förr och så går det till än. Jag saknar dig Ariane, du är den som idag från Aten skulle våga rapportera om detta. Modiga motståndskvinna.
Var finns du?
#
Jag vill här tacka för den uppmuntran och viktig information som jag fått av Arianes mycket nära vänner: Inger, Gudbjörg och Sie. Deras berättelser finns med i mina texter om Ariane. Utan deras medverkan hade det inte blivit någon biografi.
Ett mycket stort tack vill jag också rikta till intendenten vid Riksarkivet Lars Hallberg och till dr. Peter Gabrielsson vid Staatsarkiv i Hamburg ävensom till familjen Meiling.
Jag har inte bara läst de gamla dokumenten utan även luktat på dem och känt den fräna doften av krig och annan ofärd och fått blicka in i människoöden, virvlande förbi som höstens löv.
Stockholm våren 2005
Anders Fischer
<< Tillbaka